I 1982 års namnlag anges att ett barn under 18 år som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem av någon annan än barnets föräldrar, får byta till någon av familjehemsföräldrarnas efternamn. Ett byte kräver dels att familjehemsföräldrarna samtycker till bytet, dels att en domstol vid en prövning av om namnbytet är förenligt med barnets bästa kommer fram till att så är fallet.

Regeringen vill i detta sammanhang förtydliga att barnets bästa ska ses som en process i linje med barnkonventionen. För ett barn som har varit placerat i familjehem under en längre tid kan det vara viktigt att få visa sin samhörighet med familjehemsföräldrarna genom att byta sitt efternamn till ett efternamn som familjehemsföräldrarna eller någon av dem bär. Regeringen anser därför att möjligheten för ett barn att byta namn till en familjehemsförälders efternamn bör finnas kvar.

Därutöver bör ett familjehemsplacerat barn även kunna förvärva ett dubbelt efternamn som är bildat av familjehemsföräldrarnas efternamn eller barnets efternamn tillsammans med någon av familjehemsföräldrarnas efternamn. Det senare är viktigt då det möjliggör för barnet att kunna visa samhörighet med en familjehemsförälder och samtidigt behålla en koppling till sina föräldrar.

För att ett byte ska beviljas bör det krävas att den eller de vars efternamn barnet ska förvärva samtycker till bytet och att en domstol förklarar att det är förenligt med barnets bästa. Även för familjehemsplacerade barn gäller i övrigt reglerna om byte till ett efternamn med anknytning till en förälder (se avsnitt 6.3), vilket innebär att barnet kan byta tillbaka till ett sådant efternamn om förhållandena skulle förändras.

Källa:
Prop. 2015/16:180 sida 34

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Kan mamman ifrågasätta eller hindra ett sådant umgänge?









Jag kommer att flytta till ett grannland inom Norden och undrar om detta kan påverka umgänget med barnen. Jag har föreslagit mamman ett förlängt helgumgänge, det vill säga att barnen ska ha umgänge hos mig fem dagar varannan vecka. Restiden mellan våra respektive orter är en timma.

Kan mamman ifrågasätta eller hindra ett sådant umgänge? Dels att för jag flyttar till ett grannland dels med hänvisning till avståndet mellan våra bostadsorter.

Svar:

Först bör det framhållas att umgängesrätten tillhör barnet och inte en förälder. Enligt föräldrabalken har således barnet rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor med. Under gemensam vårdnad ska föräldrarna i samförstånd bestämma hur umgänget ska utformas.
Om en av dem har ensam vårdnad ska föräldern ta ställning till umgänget utifrån en bedömning om vad som är bäst för barnet. Föräldern förväntas också göra allt för att underlätta umgänget; motsatsen kan uppfattas som umgängessabotage.

Föräldrar bör sträva efter att barn blir delaktiga när det gäller umgängets innehåll och tidpunkter; med andra ord ska de lyssna på barnens vilja och önskemål utifrån deras mognad och utveckling. Därefter bestämmer föräldrarna utformningen av umgänget till dess de blir myndiga; någon 12-års gräns där barn själva får bestämma finns inte. Bara som en utbredd missuppfattning bland många föräldrar och kanske barn.

Det kan finnas flera rimliga och godtagbara skäl för att begränsa eller villkora barnets umgänge. I det här fallet är frågan om en flyttning till ett grannland och om ett visst avstånd kan utgöra en grund för en förälder att motsätta sig ett umgänge.

Att flytta till ett grannland inom Norden bör i normalfallet inte i sig utgöra hinder för barnets umgänge. Däremot kan avståndet mellan bostadsorterna påverka hur det kan genomföras. Restiden till umgängesföräldern förefaller inte innebära en någon större olägenhet för barnen, däremot kan resan fram och tillbaka skolan och vid överlämnigen utgöra ett problem .

I det här fallet vill umgängesföräldern att barnen ska vistas hos honom ett förlängt veckoslut, förmodligen från onsdag eftermidag till måndag morgon. De svårigheter och omständigheter man då måste ta hänsyn till är skolgången på torsdag och fredag samt överlämningen på måndag morgon. För ett litet barn kan detta vara påfrestande, medan en tonåring kanske klarar två timmars restid varje dag lättare. Samtidigt är sådana avstånd en verklighet för många barn som bor i en glesbygd.

Som svar på frågan, till sist, så kan givetvis en boförälder utifrån en egen uppfattning ha invändningar till ett sådant umgänge. Föräldern kanske inte tror att barnen orkar med skolan på torsdag-fredag eller anser att de bör vara hemma på söndagen för att förbereda morgondagens skola. Om frågan skulle komma att prövas i tingsrätten är det inte givet att rätten går på boförälderns linje. Det kan finnas omständigheter som gör att rätten anser att det föreslagna umgänget, efter en sammanvägning av alla faktorer, kan vara till barnens bästa.

Vid en eventuell tvist bör du och mamman i första hand boka tid för samarbetsamtal hos socialtjänstens familjerätt. I dessa samtal bör också barnen vara delaktiga; deras åsikter kan vara avgörande för era beslut. I andra hand bör rådgöra med en advokat som kan ge dig råd utifrån alla konkreta och unika omständigheter i det här fallet.