Tillstånd till adoption kan ges åt en ensamstående person eller åt makar. En make kan även adoptera den andra makens barn. Enligt 1982 års namnlag förvärvar ett adoptivbarn genom adoptionen automatiskt adoptivförälderns eller, om barnet adopteras av makar, adoptivföräldrarnas efternamn.

Om adoptivföräldrarna har olika efternamn och de sedan tidigare har barn under sin gemensamma vårdnad, förvärvar adoptivbarnet automatiskt genom adoptionen det efternamn som det senast födda syskonet bär. Om det inte finns något sådant syskon, får adoptivföräldrarna välja vilket av deras namn barnet ska ha genom att ange detta i adoptionsärendet.

Adoptivföräldrarna får även välja ett namn som någon av dem har burit som ogift. Av de skäl som anförs i avsnitt 6.1 anser regeringen att de automatiska förvärven av efternamn genom adoption nu bör avskaffas. Adoptivföräldrarna bör ges friheten och ansvaret att välja adoptivbarnets efternamn. Kommittén föreslår att en ansökan om ett adoptivbarns efternamn ska göras i adoptionsärendet. Som Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (numera Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd) påpekar meddelas dock beslut om adoption på olika sätt.

De flesta beslut om internationella adoptioner meddelas utomlands. I dessa fall finns det inte något adoptionsärende i Sverige, utan det utländska adoptionsbeslutet erkänns här. Enligt regeringens uppfattning bör därför förvärv av adoptivbarns efternamn ske på samma sätt som andra namnförvärv. Som föreslås i avsnitt 14.2 ska namnförvärv ske genom att en ansökan görs till Skatteverket. Ansökan bör lämnas in senast tre månader efter beslutet om adoption och adoptivbarnet ska vid adoptionen anses ha förvärvat det efternamn som sedan registreras.

En ansökan ska dock inte göras om en make adopterar den andra makens barn. Vid en s.k. närståendeadoption ska alltså, i likhet med vad som gäller i dag, adoptionen inte medföra någon ändring av barnets efternamn. För närvarande kan sambor inte adoptera. I betänkandet Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61) föreslås dock att sambor ska ges möjlighet att adoptera. Betänkandet bereds i Regeringskansliet. Det är rimligt att adoptivföräldrar ska ha samma valmöjligheter när det gäller efternamn åt sitt barn som genetiska föräldrar har. Ett adoptivbarn bör alltså genom adoptionen kunna förvärva ett efternamn som adoptivföräldrarna eller någon av dem bär, ett efternamn som någon av adoptivföräldrarna har burit, om det namnet inte har förvärvats genom äktenskap, eller ett efternamn som något av adoptivföräldrarnas gemensamma barn bär.

Ett adoptivbarn bör vidare kunna förvärva adoptivföräldrarnas efternamn som ett dubbelt efternamn eller ett efternamn som är bildat av någon av adoptivföräldrarnas förnamn med tillägg av ändelsen -son eller -dotter. Adoptivbarnet bör också kunna förvärva det efternamn en avliden adoptivförälder bar vid sin död. När ett barn har adopterats av en person ensam, och det inte är fråga om en närståendeadoption, får adoptivbarnet endast en adoptivförälder och kan då av naturliga skäl inte förvärva det efternamn som någon av adoptivföräldrarnas gemensamma barn bär eller adoptivföräldrarnas efternamn som ett dubbelt efternamn. Detta bör framgå av lagtexten.

I de fall ett adoptivbarn ska ges ett efternamn men detta inte sker inom föreskriven tid, förvärvar adoptivbarnet enligt 1982 års namnlag genom adoptionen adoptivmoderns efternamn eller, om adoptivföräldrarna är av samma kön, det efternamn som den äldre av adoptivföräldrarna bär. Vid en gemensam adoption blir dock båda adoptanterna föräldrar till adoptivbarnet samtidigt. Det finns, enligt regeringens mening, därför inga skäl att ha olika regler beroende på om makarna som adopterar är av samma eller olika kön.

En bestämmelse som ger moderns efternamn företräde framstår som föråldrad och oförenlig med dagens syn på det jämställda föräldraskapet. Om en ansökan inte görs, bör adoptivbarnet i stället förvärva den äldre av adoptivföräldrarnas efternamn. Ett adoptivbarns möjligheter att behålla sitt ursprungliga efternamn enligt 1982 års namnlag kan domstolen i adoptionsärendet besluta att den som adopteras ska behålla det efternamn som han eller hon hade före adoptionen. En sådan prövning får domstolen göra på begäran av en part eller på eget initiativ.

Kommittén föreslår att denna regel ska behållas och kompletteras med en möjlighet för adoptivbarnet att med domstolens godkännande förvärva ett dubbelt efternamn som är bildat av det efternamn han eller hon bar före adoptionen tillsammans med en adoptivförälders efternamn. Regeringen instämmer i denna bedömning. I vissa fall, särskilt när det är en vuxen person som adopteras, kan adoptivbarnet ha en stark önskan om att få behålla det efternamn till vilket han eller hon har knutit sin identitet.

Källa:
Prop. 2015/16:180 sida 30

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Kan mamman ifrågasätta eller hindra ett sådant umgänge?









Jag kommer att flytta till ett grannland inom Norden och undrar om detta kan påverka umgänget med barnen. Jag har föreslagit mamman ett förlängt helgumgänge, det vill säga att barnen ska ha umgänge hos mig fem dagar varannan vecka. Restiden mellan våra respektive orter är en timma.

Kan mamman ifrågasätta eller hindra ett sådant umgänge? Dels att för jag flyttar till ett grannland dels med hänvisning till avståndet mellan våra bostadsorter.

Svar:

Först bör det framhållas att umgängesrätten tillhör barnet och inte en förälder. Enligt föräldrabalken har således barnet rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor med. Under gemensam vårdnad ska föräldrarna i samförstånd bestämma hur umgänget ska utformas.
Om en av dem har ensam vårdnad ska föräldern ta ställning till umgänget utifrån en bedömning om vad som är bäst för barnet. Föräldern förväntas också göra allt för att underlätta umgänget; motsatsen kan uppfattas som umgängessabotage.

Föräldrar bör sträva efter att barn blir delaktiga när det gäller umgängets innehåll och tidpunkter; med andra ord ska de lyssna på barnens vilja och önskemål utifrån deras mognad och utveckling. Därefter bestämmer föräldrarna utformningen av umgänget till dess de blir myndiga; någon 12-års gräns där barn själva får bestämma finns inte. Bara som en utbredd missuppfattning bland många föräldrar och kanske barn.

Det kan finnas flera rimliga och godtagbara skäl för att begränsa eller villkora barnets umgänge. I det här fallet är frågan om en flyttning till ett grannland och om ett visst avstånd kan utgöra en grund för en förälder att motsätta sig ett umgänge.

Att flytta till ett grannland inom Norden bör i normalfallet inte i sig utgöra hinder för barnets umgänge. Däremot kan avståndet mellan bostadsorterna påverka hur det kan genomföras. Restiden till umgängesföräldern förefaller inte innebära en någon större olägenhet för barnen, däremot kan resan fram och tillbaka skolan och vid överlämnigen utgöra ett problem .

I det här fallet vill umgängesföräldern att barnen ska vistas hos honom ett förlängt veckoslut, förmodligen från onsdag eftermidag till måndag morgon. De svårigheter och omständigheter man då måste ta hänsyn till är skolgången på torsdag och fredag samt överlämningen på måndag morgon. För ett litet barn kan detta vara påfrestande, medan en tonåring kanske klarar två timmars restid varje dag lättare. Samtidigt är sådana avstånd en verklighet för många barn som bor i en glesbygd.

Som svar på frågan, till sist, så kan givetvis en boförälder utifrån en egen uppfattning ha invändningar till ett sådant umgänge. Föräldern kanske inte tror att barnen orkar med skolan på torsdag-fredag eller anser att de bör vara hemma på söndagen för att förbereda morgondagens skola. Om frågan skulle komma att prövas i tingsrätten är det inte givet att rätten går på boförälderns linje. Det kan finnas omständigheter som gör att rätten anser att det föreslagna umgänget, efter en sammanvägning av alla faktorer, kan vara till barnens bästa.

Vid en eventuell tvist bör du och mamman i första hand boka tid för samarbetsamtal hos socialtjänstens familjerätt. I dessa samtal bör också barnen vara delaktiga; deras åsikter kan vara avgörande för era beslut. I andra hand bör rådgöra med en advokat som kan ge dig råd utifrån alla konkreta och unika omständigheter i det här fallet.